26 barn från lokalföreningen Sprettur på Island har under ett helt års tid haft ett gemensamt mål. Att besöka Sweden International Horse Show i Stockholm.
De har tillsammans med ungdomssektionen pantat burkar, arrangerat kakbasarer, haft hingstlotteri, sålt Sprettur-mössor och skött kioskförsäljningen på Sprettur´s tävlingar för att samla in pengar till resan.
Något de lyckades med och mer därtill. Så sagt och gjort. 26 ungdomar, 13 föräldrar och Sprettur´s huvudtränare Þórdís Anna Gylfadóttir flög från Island och stannade i 4 dagar i Stockholm för att uppleva allt som SIHS har att erbjuda.
-Det är imponerande att se barnens kraft och beslutsamhet för att tillsammans lyckas med det här och som bonus bildades en särskilt god gemenskap och sammanhållning inom gruppen, berättar Þórdís Anna.
-Det var en stor och mäktig för upplevelse för barnen att besöka ett evenemang av denna kaliber. Så många olika hästraser, både tävlingar och shownummer på en sådan stor arena. Allt var mycket större och mera än de är vana vid hemifrån, säger Þórdís Anna.
“Den levande islandshästlegenden” Ylva Hagander ordnade så att barnaskaran fick komma in bakom kulisserna och hälsa på hästar och i stallar.
Även den danska landslagsryttarinnan Julie Christiansen tog sig an de isländska barnen och de fick klappa och ställa hur många frågor de ville om Kveikur frá Stangalaek som Julie förövrigt red i A-finalen i islandshästarnas World Cup.
-De var väldigt imponerade av hoppklasserna. Hur höga hindren var och ponnyerna var särskilt populära. Sprettur arrangerade faktiskt hoppkurs förra vintern och en hopptävling i våras så det var kul att barnen hade lite bakgrund med sig att koppla till, berättar Þórdís.
Barnen hade även låtit trycka upp neonrosa luvtröjor, ett smart drag för en grupp att synas i det myller av folk som råder på SIHS och de lyste särskilt fint i UV-ljuset på arenan. Något som speakern uppmärksammade och zoomade in på jumbotronen till gruppens stora glädje.
-Det här var en riktigt äventyr för de här unga Sprettur-medlemmarna. Ovärdeligt för att skapa gemenskap, laganda och goda minnen tillsammans, avslutar Þórdís Anna.